Jag föddes 20 januari 1948 i Helsingborg. Året därpå flyttade familjen till Malmö. Musikintresset var stort. Hemma hos farmor och farfar spelades det alltid musik. Dragspel, gitarr, fiol och texthäften med de populäraste låtarna kom ofta fram. Inspirerad av "Pumpelumpen", mitt namn på den blåsorkester som varje söndag marscherade förbi vårt fönster på väg till Folkets park, ville jag börja spela klarinett men fick börja med blockflöjt. På den tutade jag den tidens schlagers. Någon klarinettspelande blev det aldrig. Musikskolan på den tiden kunde på sin höjd erbjuda pianoundervisning.

Under realskoletiden började jag spela gitarr. Övade in låtar av gitarrbanden The Shadows och The Spotnicks. Men det första bandet, "Moccers", var ett rent Beatlesband med mycket stämsång. Trummis var Hans ”Tersen” Ljungqvist som senare skulle bli basist i "Gonks". Basist i "Moccers" var Thomas Wiehe. Nästa band hette “Moxie”. Här fanns under en tid en sångare vid namn Björn Afzelius. 1965-66 åkte vi runt i en högerstyrd folkabuss från 1954 på fritidsgårdar och skumma popklubbar i Skåne. Med nästa band, 8-manna bandet ”Killy Killy Kids” kom jag ända till Stockholm. Vi var ett soulband (Otis Redding, Wilson Picket, Sam & Dave etc) med blås och två sångare som hade stora framgångar på diskoteken som nu, 1967-69, helt tagit över i nöjesbranschen.

Utbildade mig under tiden till grafisk formgivare (reklamtecknare kallade man det på den tiden). Klarade också av lumpen på två veckor blankt.

I slutet av 1970 träffade jag Thomas Wiehes bror Mikael som frågade om jag ville börja spela bas i nybildade Hoola Bandoola Band. I detta band som skulle bli så oerhört framgångsrikt ingick också Björn Afzelius, Povel Randén, Muffe Kellgren, Peter Clemmedson och Håkan Skytte. Lars Åke Hjort, fd jazztrummis och Mikaels kompis, blev bandets bokare. Hoola gjorde 1971 ett halvtimmes radioprogram och ”upptäcktes” av Stikkan Andersson. Detta blev upptakten till ett intensivt turnérande, skivutgivande, hålligångande, TV-framträdande och publikrekordande som skulle pågå i fem år. Och inte bara i Sverige. Vi blev lika populära i Norge och Danmark.

1974 medverkade jag och Peter på Robban Brobergs LP ”Vem är det som bromsar, vem är det som skjuter på”. Inspelningen gjordes i ett fd hönshus på Robbans gård utanför Hillerød.

Hoola upplöstes på våren 1976. Vid denna tid behövde man inte gå till arbetsförmedlingen för att få jobb. Man blev uppringd av företagen. Så efter en vecka som arbetslös musiker var jag åter reklamtecknare på heltid. Blev erbjuden jobb på Hemmets Journals reklamavdelning. Chef för ateljén var Ronny Åström. Han höll just då på med att tillsammans med Peps spela in sin första LP: "Den ensamma människan". Vi hade mycket att prata om på kafferasterna. Min första semester, två veckor, använde jag till att spela bas på Björn Afzelius andra soloplatta "För kung och fosterland". Bandet bestod förutom mig av Muffe och Povel från Hoola och de två gitarristerna Flellis Fjellström och Mulle Holmkvist. Jag kände båda sen tidigare men hade aldrig spelat med dem. Och nu ville jag absolut ut och turnéra med bandet. Detta ordnades så att jag fick gå ner till deltid på Hemmets Journal. Muffe och Povel ville inte följa med så det blev Håkan Nyberg på trummor och Peter Zadig på piano.

Björn och jag hade långt framskridna planer på att starta ett eget skivbolag som skulle ge ut plattan, men i samma veva flyttade Björn till Göteborg och då valde han att låta "Nacksving" ge ut den. Istället startade jag året därpå (i lägenheten på Sankt Knuts väg) tillsammans med Tore Persson (Grus i Dojjan), journalisten Tore Sonesson, Dan Hylander, Lars-Åke Hjort och några andra Malmömusiker, skivbolaget Amalthea.

Började 1977 spela med ”Mikael Wiehe & Kabaréorkestern”, som bestod av Ale Möller, Göran Skytte, Muffe Kellgren, Chico Lindwall och Frans Sjöström. Turnerade i Sverige, Norge och Danmnark. Musikaliskt blev detta en stor utmaning för mig som tidigare mest spelat pop och rock. Ale ville experimentera med grekinfluerad musik, Frans och Chico var jazzmusiker. Jag fick lära mej mycket nytt. LP:n “Elden är lös” gavs ut (1979). Kabareorkestern medverkade också på Finn Zetterholms LP: ”Längtans blå elefant” (1977)

När Kabaréorkestern upplöstes fortsatte jag i bandet ”Mikael Wiehe, Nyberg, Franck & Fjellis”. Turnérade som vanligt i Sverige, Norge och Danmnark. Plattorna “Kråksånger” (1981) och “De ensligas allé” (1982, med Mikaels Dylantolkningar) gjordes.

Jag slutade 1982 och levde svenssonliv ända till 1984. Men då blev det countrymusik för hela slanten. I gruppen ”Tractor” ingick Bosse Linné och Jesper Lindberg från ”Grus i Dojjan” och en ovanligt svängig trummis vid namn Claes Schmidt, idag framgångsrik ”nöjespappa” på Slagthuset. Sångare var Peter från Hoola. ”Tractor” spelade på en massa konstiga ställen, bl a flera bilträffar och countrygalor, men vi fick också representera Sverige på en internationell gala på Wembley i London.

1985 slutade jag på Hemmets Journal och startade tillsammans min fru Karin ”Franck & Franck Reklambyrå”. Musiken blev mer en hobby, i band som ”Midnight Hour”, ett 10-manna soulband (vi spelade samma låtar som Killy Killy Kids 1967 men nu var jag basist) och ”Before” (60-tals pop). I ”Midnight Hour” lärde jag känna 60-talshjältarna Johnny Andersson från Namelosers och Ulf ”Masken” Andersson från Gonks. 1992 bildade jag, tillsammans med Johnny och ”Masken”, ”Johnnys Boogie Band”. Trummisen Anders Lagerlöf från Namelosers och gitarristen “Blöffe” Lindeberg från Bootjacks ingick också. Vi har hittills givit ut två CD-skivor, “Shout Bamalama” (1994) och “Let the good times roll” (1996).

1996, efter tjugo år, var tiden mogen för ett återupplivande av Hoola. Det blev ett formidabelt segertåg över Sverige, Danmark och Norge. Med bandet följde ett väldigt följe av humpare, roddare, gitarrstämmare, filmare, journalister och inte minst alla festglada fruar och barn.

Fortsatte därefter med “Johnnys Boogie Band” där nu också Povel Randén blev medlem. Började i slutet av 1999 också “vicka” med legendariska “Grus i Dojjan”. Ett fantastiskt roligt band som spelar en blandning av … ja, allt! Folkmusik, rock, country, gamla svenska schlagers, jazz … Är sedan 2002 ordinarie basist.