Vi är bara några av många som arbetar för samma sak

- Vi är bara en grupp bland många… teatergrupper, trubadurer, författare… som arbetar för samma sak. Som jobbar mot centralisering, mot kommersialisering, mot styrande. Det handlar mycket om socialismen, om ett annat samhälle.
Så säger Mikael Wiehe i Hoola Bandoola Band, som under några dagar turnerat i länet och spelat i Umeå, Sandvik, Lycksele och Skellefteå. Det var många som kom, och dessutom säljer de mest skivor i landet just nu.
 
I Skellefteå t ex annonserades ni som "årets knallsensation" – kommer ni att kunna stå emot trycket från de kommersiella krafterna?
 
- Tack och lov är vi inte ensamma, utan har stöd av kompisarna. Om man är ensam hamnar man lätt i en situation där man blir popstjärna och tappar greppet. Men vi har stöd av en stor grupp människor, som arbetar med bland annat Musikens Makt, Folket i Bild-Kulturfront och SAM-distribution.
 
Popularitet, stora publiksiffror, ökad försäljning – försämrar det inte kontakten mellan er och publiken?
 
- Jag är rädd för det. Enda möjligheten att göra klyftan mindre är att dra ner proportionerna, inte blåsa upp det här. I Umeå var det 1 500 personer, det är för mycket – idealet ligger kring 5 – 600 . Då blir det mycket mera avspänt.
- Klyftan mellan oss och första bänkraden märks mer här uppe. Vi har aldrig varit här tidigare, och är för många bara ett namn – "Här kommer Hoola Bandoola – etta på kvällstoppen".
 
Hur förklarar du förstaplatsen på Kvällstoppen?
 
- Det visar att intresset är enormt för den nya svenska musiken. Men att vi finns på listan är oviktigt. Vi vill inte att folk ska köpa skivan för att vi är etta, det är en falsk stimulans. Listor är till för att stimulera den kommersiella musiken, men jag tror inte vi har nytta av dem.
- Vi är ute och spelar, pratar med folk, därför säljs plattan. Tävlingsmomenten i listorna måste bort. Det är nyhetsvärde att veta vilka skivor som säljs mest, men det kan man göra med en lista varje månad och placera dem införda i bokstavsordning.
 
Ni vill helst arrangera konserterna själva, men fungerar det?
 
- Det går bra, men än så länge i närheten av Malmö. Vi samarbetar med olika organisationer som vi sympatiserar med. Kommer överens om hur det ska vara, och är fortfarande utan arrangör. Antingen betalar vi dem, delar vinsten eller vi spelar på procent.
- Fortfarande tar vi helt vanliga jobb, som under den här Norrlandsturnén. Här är avstånden långa och det är första gången vi är här. Nu hoppas vi kunna knyta kontakter för en turné senare.
 
är det vanligt att ni fördelar en del av vinsten som ni gjorde i Umeå, där 3 000 kronor går till försvaret av de fängslade i IB-affären?
 
- Nej, vi talade om det innan och arrangören föreslog det ändamålet, som både vi och, som vi uppfattade det, publiken instämde i.
 
Många väntade sig stöd till Chile istället?
 
- Dels finns insamlingen för folkfronten, men vi skulle i så fall ha velat ge pengar till MIR (vänstergrupper som försöker bygga upp en revolutionär enhetsfront). Men MIR har fått ett hårt slag och kan inte verka öppet, vi vet inte hur man ska nå dem just nu.
 
Du har sagt att "På väg" är en naturlig tredje skiva i en följd på 10?
 
- Vi räknar med en serie på 10 för att försöka täcka in olika områden. Den tredje är mjukare och spänner över ett större fält, den fjärde kan bli något helt annat.
- Nu är det en stor press på oss att koma med nästa LP, men vi kommer att ta det lugnt. Nästa kommer tidigast hösten 1974, för vi gör den inte utan att vi har åtta dödsbra låtar. Vi sneglar inte efter vilka tidigare låtar som varit populära för att göra liknande.
 
Många menar att er musik och era texter är verklighetsflykt och efterlyser ett konkret budskap?
 
- Vår funktion är att göra så många som möjligt medvetna om att människorna ska bestämma över sina liv, från arbetsplatsen till utrikespolitiken.
- Därifrån får andra ta över och leda dem vidare. Därför talar vi allmänt vänsterpolitiskt och inte för ett visst parti. Det viktiga är att folk går samman, arbetar politiskt och sätter sig in i problemen. Den stora fördelen med att uppträda på scen är att vi kan föra fram det budskapet mellan våra låtar.
Leif-Åke Josefsson, Kennet Lundström, Västerbottens Folkblad, 1 december 1973