|
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
| "Folk uppfattar inte texten om musiken är för vacker" | |
- Musiken får inte vara så vacker att folk inte lyssnar på vad vi säger. Den som säger så heter Mikael Wiehe, mannen bakom Hoola Bandoola Band i Malmö. Mikael Wiehe står nämligen både för musiken och texten på den skiva, som Hoola Bandoola släpper i handeln denna vecka. Det är en ganska säregen platta med säregna texter – på svenska. Musiken är hård och medryckande. - Jag vill bli hörd både bildligt och bokstavligt, säger Mikael Wiehe. Hoola Bandoola Band har visserligen bara existerat i ett år, men Mikael Wiehe och hans kolleger har hållit på med musik länge. Några är tillräckligt gamla för att ha spelat med i jazzbanden på det tidiga sextitalet. Själv har Mikael Wiehe vandrat från jazz till pop och har under den tiden hunnit spela ett otal instrument samt komponerat många låtar. Perioden innan Hoola Bandoola hette "Moccers" och då ingick Wiehe i en liten grupp, som var den första att överge popens hårda ljud mot den lite mer melodiska tonen à la Simon & Garfunkel. Men nu har tonen skärpts betydligt och Hoola Bandoola Band har redan blivit ett begrepp inom den medvetna popen. Fast man vill inte kalla sin musik pop... - Musik kan fylla så många funktioner, menar Mikael Wiehe. Jag har spelat s k vacker musik så länge, men nu vill jag använda mig av ordet i musiken. Då kan man inte göra musiken så vacker att människorna försjunker i den i stället för att lyssna på vad den har att säga. Därför får man avväga textens betydelse mot musikerna och gå någon slags balans-gång mittemellan. Något av det, som Mikael Wiehe vill säga finns i den här texten till "Hemmet". Inspirationen har han dels hämtat från pjäsen med samma namn (av Bengt Bratt och Kent Andersson) dels från egna erfarenheter. Första strofen lyder: Jag har varit och tagit igen mig ett slag på ett hem för sådana som jag. Dom sa jag behövde vila ett tag och sen skulle allting bli bra. Men jag sover med öppna ögon och jag vilar med öppen mun och såvitt jag förstår är det tvärtom så att det blir värre för var sekund. - Jag försöker att göra min insats för att öppna ögonen på mina medmänniskor. Kanske kan någon eller några få en kick av mina texter. Den här texten är bl a ett inlägg mot samhällets förmyndarmentalitet och förtryck mot olika grupper. - Men uppfatta inte min musik och mina texter som någon slags "agitationspop". Jag vill försöka undvika agitation. I stället vill jag skriva analytiska texter och påvisa olika samband i smått och stort. Både på individernas handlande och på samhällets. Jag tror inte att man når ut så bra med agitations-texter. Då vänder man sig i regel bara till dem som redan är inne på samma linje. Kritisk mot mode-radikaler Mikael Wiehe vänder sig också mot det löst påklistrade revolutionssnacket. Ett av hans musikstycken heter "Burrhuv'et" och där får sig de s k moderadikala en släng av sleven. - Ja det är en inomgruppslig kritik mot alla som sitter och gapar på revolution utan att veta vad det är fråga om. Många har hakat på de radikala strömningarna, som om det vore en modevåg. De springer omkring med sina fabriksproducerade fredsmärken och klistrar upp fabriksgjorda affischer med knutna händer på sina sovrumsväggar bara för att det är inne. Grunden till att många bara flyter omkring på den radikala vågen och låter sig styras hur som helst är att de aldrig stannat upp och analyserat sin situation. Mikael Wiehe vill alltså att folk ska stanna upp och se hur de från sin egen situation kan ta itu med felaktigheterna i samhället. Själv använder han sin fil kand i svenska och sociologi till att undervisa invandrare. Och han har inte velat kommersialisera sig genom att hoppa in på skivmarknaden med texter och låtar som han inte kan stå för. Därför har han väntat med anbuden från de olika grammofonbolagen tills han fann ett som passade honom. Ideellt skivbolag Det kom från det relativt nya Music Network, i Vaxholm, som nästan uteslutande sysslar med den musik, som av de andra stora skivbolagen anses alltför kontroversiell. Musik Network har bl a spelat in NJA-gruppen, Contact, Vildkaktus, Gläns över sjö och strand m fl. Hoola Bandoola Band har som sagt bara existerat i ett år. Men bandet har redan hunnit med det mesta i TV- och radioväg: man har medverkat i Oppopoppa, Midnight Hour, Öppet Hus, och Kvällsöppet. Två TV-serier är också under inspelning: "Allsköns musik" och "Disko-dans". - Allt detta för att vi reste till Stockholm, säger Mikael Wiehe. - Åker man inte till Stockholm, så kommer man knappt någon vart som musiker. Anledningen till detta är att kulturkonsumtionen till största delen är koncentrerad där. Och anledningen till detta är den starka koncentrationerna av höga inkomsttagare från ämbetsverk, och privatägda firmors huvudkontor. Hoola Bandoola Band består förutom Mikael Wiehe även av Povel Randén, Håkan Skytte, Peter Clemmedson, Björn Afzelius, Per-Ove Kellgren och Arne Franck. |
|
| Ulla Hårde, Sydsvenska Dagbladet, 13 oktober 1971 | |
|
|
|
