Musik i socialismens tjänst

Mikael Wiehe, centralfiguren i socialistiska rockgruppen Hoola Bandoola Band har med sina lättrallade sånger och smittande melodier hittat en ny väg att föra ut socialismens budskap.
Björn Halldén presenterar här rockgruppen och deras jobb att förena musik, poesi och politik.
 
Hoola Bandoola Band bildades hösten 1970. Med tiden har de politiska idéerna dragits in mer och mer i bandet. Orkesterns tanke att genom musiken nå ut med sin ideologi har realiserats. Hoola Bandoola Band har gjort tre LP-skivor. Den första "Garanterat individuell" nominerades till 1972 års "Grammis", den tredje "På väg" låg etta på listan över Sveriges mest sålda skivor för en tid sedan.
 
Pärlor i texten
 
Det är inte någon tillfällighet att denna socialistiska rockgrupp har nått nationella höjder. Det ligger tanke och medvetenhet bakom det gruppen presterar på scen och skiva.
För att återvända till resonemanget om hur få folk att lyssna på politiska texter, berättar Mikael Wiehe om svårigheter att vara politisk och poetisk på samma gång.
- Det enorma problemet är att förankra texterna i saker som folk förstår. Det gäller att få in "pärlor" i texten, från vilka lyssnaren själv kan tränga djupare in. Att beskriva någonting naket blir lätt tråkigt.
 
Fyra trappsteg
 
Därför arbetar han metodiskt med vissa trappsteg när han komponerar.
- Låtarna byggs upp på olika plan med vissa undantag. Först måste det finnas en "käck och trevlig melodi" som fångar lyssnarens öra. Därefter finns det kanske en refräng som säger något han kan komma ihåg. Nästa trappsteg blir att få fram en text som konkretiserar och leder fram till refrängen. När vi uppträder backar vi dessutom på med att snacka konkret politiskt mellan låtarna. Vi utvecklar resonemangen.
- Det är en fördel om låtarna behandlar allmänna problem och fenomen. Det gör att de inte tappar aktualitet.
 
Reagens mot gitarrälskare
 
Att Mikael Wiehe är centralfiguren i bandet försöker gruppen ändra på. Från början föll det sig naturligt. Mikael bildade gruppen och hade skrivit och arrangerat alla låtarna till första LP:n. Nu snackar fler medlemmar på scenen, flera deltar i intervjuer och alla beslut fattas kollektivt.
- Men, erkänner Mikael, människor är olika. Det ligger för mig att snacka.
En av Hoola Bandoolas ursprungliga målsättningar är att bandet skall vara lättillgängligt både musikaliskt och personligt.
- Ett slags reagens mot den väldigt inåtriktade stilen som många grupper har på scenen. Det där att stå och älska med sina gitarrer, säger Mikael.
 
Kommersiell baksmälla
 
- Så skenade ni då upp på den svenska artisthimlen, bejublades för era scenframträdanden och sålde en massa skivor, ibland flest i veckan i Sverige. Får inte ett socialistiskt band baksmälla av att stå mitt i den kommersiella businessen?
- För det första är vi inte en del av den s.k. branschen. Det finns en markerad skillnad mellan folk som är det och dem som inte är det. Jag tror att något viktigt håller på att hända just nu. Det byggs upp en ny struktur där Musiknätet Vaxholm, Silence, Musikens makt, Musikforum, FIB/Kulturfront och en del av de kommunistiska tidningarna utgör grundpelarna. Tidigare har det bara funnits de gängse vägarna att nå ut.
Hoola Bandoola har visat sin oavhängighet genom att nästan uteslutande arrangera sina konserter i egen regi. Gruppen har också avböjt att få sina låtar testade på Svensktoppen och Tio i topp.
- Förr fanns det inte så många alternativ. Vi testade oss till Svensktoppen. Nu tycker vi att vi står starkare och vi behöver inte de där grejerna för att nå ut. Då ändrar vi position.
 
Dualism om låtval
 
Men det här är ett svårt problem, menar Mikael.
- Det finna en dualism som är densamma som vid låtvalet. Skall man i första hand vända sig till dem man redan sympatiserar med. Eller skall man försöka nå utanför. Jag tror inte att man kan förändra den existerande kulturen inifrån. Jag är helt övertygad om att man måste bygga upp något nytt.
Mikael tror på Hoola Bandoolas stil.
- Även om jag inte tror att kulturen förändrar samhället, så tror jag att man kan förändra folk. Därför spelar vi på så skilda scener vi kan. Från fängelser och fabriker till diskotek. Det talas i dag om den nya svenska progressiva rockmusiken. De svenska grupperna som bl.a. lägger stor vikt vid texterna. Deras motståndare menar att dessa grupper i gengäld inte kan spela. Musiken låter som trafikbuller, har det sagts.
Ni undantas från den här kritiken, Mikael. Men vad tycker du?
- Det är skitsnack. Det är en myt att de "nya" svenska grupperna inte kan spela. Men lyssna på Kebnekajse som spelar svensk folkmusik på elgitarrer, lyssna på Samla Mammas Mannas exklusiva instrumentala sound, lyssna på Nynningen! Skulle inte Södra Bergens Balalajkor vara musikaliska och glöm för all del inte bort Turid!
Helt oinfluerad är inte Mikael och Hoola Bandoola Band. Även om Mikael i dag inte kan nämna någon speciell artist eller musiker.
- Vi hör något här och något annat där. Förr i tiden tog jag naturligtvis intryck av Beatles och Bob Dylan.
David Bowie kan han inte kommentera. Har aldrig hört Bowie, åtminstone inte medvetet.
 
Lägger av?
 
Hoola Bandoola Band kommer förmodligen att lägga av till hösten.
- Bara för en tid. Vi måste få distans till oss själva. Diskutera, läsa politik, repetera och förnya oss. På nästa platta är det troligt att vi blir mer politiskt konkreta. När vi nu är så populära kanske vi kan få med oss mer folk på ett klarare politiskt textmaterial.
Tolv dagar i månaden har bandet konserter. En treveckorsturné med Robert Karl Oskar Broberg kör igång i mitten av april.
Mikael Wiehe, sång och kompgitarr, Björn Afzelius, sång, Peter Clemmedson, sång, sologitarr, Povel Randén, piano, Arne Franck, bas, Per-Ove Kellgren, trummor och Håkan Skytte, slagverk, besöker tillsammans med Robban Uddevalla 18 april, Olso 19, Lidköping 20, Skövde 21, Falköping 22, Borås 23, Örebro 28, Avesta 29, Hall 30, Falun 3 maj och Köping 4 maj
Björn Halldén. Karlskoga Kuriren, 3 april 1974