Nu kämpar vi för ett eget kulturhus | |||
- Kulturen måste decentraliseras! Därför stannar vi i Malmö. Uttalandet kommer från Mikael Wiehe, Hoola Bandoola Band. Gruppen, som på mycket kort tid hunnit ge ut två plattor (i november blir det tre) och etablerat sig som landets i särklass bästa politiska popband, vet vad den talar om. Hoola Bandoola Band har inte skapats över en natt. Bakom framgångarna ligger många års enskilt musikaliskt knog i en stad som inte precis gjort det lätt för fria musikaliska verksamheter. - Ett av de största problemen har varit lokalfrågan, säger Mikael Wiehe, som upplevt 60-talets dynamiska jazz- och popvåg i tillfälliga källarlokaler och rivningshus. Något centrum för fria musik- och andra kulturgrupper har aldrig existerat i Malmö. Därför är det viktigt att något sådant kommer till stånd. Olika aktiviteter typ de lyckade folkfesterna i Slottsparken och Cabarét Fredagsbarnen har gett mersmak. Hoola Bandoola Band ingår därför i den verksamhet som nu håller på att bygga upp ett fritt kulturcentrum i Malmö. Plattform - Väsentligast är att försöka samla alla människor som ägnar sig åt musik, teater och liknande så att de känner en gemenskap i sitt arbete, säger Mikael Wiehe. - Vi har därför jobbat på att bygga en gemensam plattform att stå på. Kulturgruppernas avsikt är att ändra på samhällets kommersiella och likriktade utbud. Målet för verksamheten är ett kulturhus. Men för att kunna realisera förhoppningarna om ett eget centrum måste man bygga upp verksamheten ekonomiskt. Konserter för folket I höst satsar man på fem konserter i Malmö och två i Lund. Datum är ännu inte fastställda, men första konserten äger troligen rum i mitten av oktober. Lokal får man hyra. I Malmö ligger Petriskolans aula bäst till. Där har Mikael Wiehe och Hoola Bandoola Band redan prövat den nya formen av konserter för folket. I våras nästan bjöd man Malmöpubliken på en bejublad föreställning med Södra Bergens Balalajkor och Kustbandet från Stockholm. Syftet med verksamheten är nämligen också att kunna ge publiken kultur till självkostnadspris. Alla fördyrande mellanhänder, managers och liknande har plockats bort. Inkomsterna från höstens konsertverksamhet avsätts som första insats till kulturhuset. Var detta i sin tur kommer att ligga överlägger man fortfarande om. - Men vi vill inte känna oss som en liten utvald klick kulturarbetare. Alla som känner att de vill medverka är välkomna. Detta gäller också andra former av seriösa musikgrupper typ den klassiska. Orättvist Mikael Wiehe har länge upplevt Stockholms centrerade kulturutbud som en grov orättvisa mot landet i övrigt. Själv har han också fått uppleva den smått egendomliga förvandlingen att bli erkänd "geniförklarad" musiker bara för att han och gruppen råkade hamna på konsertestraderna i Stockholm. Det var närmare bestämt radioprogrammet Midnight Hour som öppnade vägen för Hoola Bandoola Band. Från att ha varit ett tämligen okänt band från landsorten spelade man sig raskt upp på poptoppen. TV-programmen med Hoola Bandoola avlöste varandra, skivbolagen viftade med förmånliga kontrakt… - Allt för att vi reste till Stockholm. Hoola Bandoola har också i dagarna återvänt från huvudstaden efter att ha spelat in sin tredje LP. - Många tycker att vi lika gärna kunde stanna i Stockholm. Där finns mängder av stimulerande kontakter och aktiviteter, säger Mikael Wiehe. Budskap Men stanna i Stockholm vill man inte. Att föra ut sitt budskap - ett socialistiskt – och sin kultur till landsbygden samt att bygga upp en stark kulturfront i Malmö är viktigare. - Vårt största utbyte är den fina direktkontakt som för det mesta uppstår med publiken. Vi brukar förklara och diskutera våra texter t ex. - Vi förlägger gärna våra konserter till sådana platser där människor har svårt för att komma i kontakt med kulturella förströelser. Fängelser spelar vi ofta i. I höst ska vi också förlägga en längre turné i Västsverige tillsammans med Spartacus, som är en ideell sammanslutning av musiker i Göteborg. Det blir inte många lediga kvällar över för Malmö. Men minst en konsertkväll är viktig för kulturhuset och en kväll deltar man i en Amnestyafton om tortyr i Hyllie kyrka. Datum för det senare: 14 oktober. |
|||
Ulla Hårde, Sydsvenska Dagbladet, september 1973 | |||
|