Hoola Bandoola Band på besök i Ljungskile

Alldeles i slutspurten av läsåret fick Ljungskile folkhögskola ett besök av Hoola Bandoola Band. Grundtvigsalen var överfylld av en förväntansfull publik. Volymstyrkan var i första avdelningen inte anpassad efter lokalen. Texterna dränktes i ljudmassan. Och eftersom gruppen lägger stor vikt vid sina budskap var detta till skada. I halvtid skruvades instrumentvolymen ner.
Kvällens repertoar var i stort sett hämtad från gruppens två senaste album och Affes alldeles nyutkomna solo-LP. Dessa politiska slagnummer sitter numera diamanthårt i både instrument och röster. Samtliga musiker är spelglada förkunnare, entusiastiska för sina idéer. De frestas aldrig att köra på ren underhållningsrutin. Detta intryck förstärks ytterligare genom det dagsaktuella mellansnacket, en extra aktivering av åhörarna som känns sympatisk. Vare sig han bejakar budskapet eller inte.
För den som följt bandet från början är det också glädjande att notera både trummisens och sologitarristens påtagliga förmåga till förnyelse.
Den trettonversiga balladen om den utslagna människan i Dialog i Mariagränd fick mycket stark framtoning genom det finkänsliga bruket av två akustiska gitarrer.
På några frågor efter konserten ger Mikael Wiehe följande svar:
- Från mitten av juli tänker gruppen ta paus, ett halvt sabbatsår kan man kalla det. Vi har haft tre intensiva spelår fram till nu. Det har risken med sig att vi blir en smula självcentrerade. Att elpianisten Povel Randén skulle vara redo för ett avhopp, som det ryktas, är inte sant.
Vad vi tänker göra nu är svårt att säga. Någon LP till hösten blir det inte.
Affe, d v s. Björn är heller ingen utbrytare ur gruppen med sitt nya album, om någon misstänker det. Anledningen till skivan var helt enkelt den, att han hade så många egna låtar att de inte fick plats på den gemensamma höstskivan.
Thomas Edman, Bohuslänningen, 25 maj 1974