|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Bröderna som är det bästa som hänt svensk pop! Den ene är lite rundmagad, har stålbågade glasögon, en välansad mustasch och kortklippt hår. Han ser lika korrekt ut som en medelålders läroverksadjunkt. Den andre har lockigt, halvlångt hår, verkar drömmande som en världsfrånvänd poet. De båda är bröderna Wiehe, Mikael 27 och Thomas 25 – det bästa som hänt svensk popmusik under de senaste åren, säger experterna. Mikael Wiehe är känd som ledare för popgruppen Hoola Bandoola vars två LP-skivor höjts till skyarna av en enig kritikerkår och hans två år yngre bror Thomas har nyligen kommit med en egen LP som också fått mycket beröm. De båda bröderna bor i en gammal grågul tegelfastighet i de centrala delarna av Malmö. Det är Sveriges äldsta bostadsrättsföreningshus, vilket innebär att de som bor där också äger huset. [Men det gjorde inte vi, vi var bara hyresgäster. M.W. 2008] I det här huset har bröderna var sin lägenhet och här finns också många av deras kompisar. Inåtvänd Vi träffas hemma hos Thomas. De båda bröderna diskuterar skillnaden i deras musik. – Musikaliskt skiljer vi oss inte så mycket, säger Thomas. – Det är på det textmässiga planet som den största skillnaden finns. Jag har med ordet "Jag" mer i mina texter. Hoola Bandoola använder mera ord som "Vi" och "Dom". Dom är sociologer. Jag är psykolog. - Det stämmer, säger Mikael. - Thomas är lite mer inåtvänd medan vi är mer utåtriktade i vår musik. Fast egentligen är det två sidor av samma sak. Vi lever i en verklighet som har både en yttre och en inre aspekt. Båda sidorna ska skildras. Fundamentalt har vi samma uppfattning om vad som behöver förändras. Lätt för att prata. Vad de vill med sin musik och sitt arbete är en förändring av samhället i socialistisk riktning. Hur den förändringen ska gå till blir en diskussionsfråga mellan bröderna. Thomas tror på lagstiftningsvägen. Genom att lagstifta om t.ex. lika lön kan man nå ett jämlikare samhälle, tror han. Men här invänder Mikael: – Det behövs en genomgripande förändring. Själva samhällsstrukturen måste förändras och det går aldrig lagstiftningsvägen. – Jo, det håller jag nog med om, säger Thomas försynt. Här finns just en av skillnaderna mellan bröderna Mikael är den gåpåiga. Han har lätt att prata. Är lite dominerande, säger han själv. Thomas är mer tystlåten och tillbakadragen, lite eftertänksam. Ger goda råd Vi lyssnar på Thomas nya skiva. Mikael låtsas spela med och ser lyckligt nöjd på sin lillebror. Trots att de båda bröderna egentligen är ganska olika märker man gemenskapen mellan dem och stoltheten över varandras arbeten. Eftersom de bor i samma hus träffas de dagligen, lyssnar på varandras musik, kritiserar och ger goda råd. Det musikaliska intresset har nästan alltid funnits hos dem. De är uppvuxna i Malmö i en akademisk, konstnärlig miljö. Fadern är journalist och modern har arbetat som keramiker. – Fast det är nog inte vår hemmiljö som påverkat oss mest. Jag tror att det mera är kamraters påverkan. Vi sattes båda i pianoskola som små men ingen av oss gillade det, berättar Mikael. Började med skiffel Det verkliga musikaliska intresset för hans del vaknade när han och en polare startade en skiffelgrupp. Då var Mikael 10 år och hade just köpt sin första gitarr för 30 kr i en lumpbod. Thomas började spela banjo någon gång i 15-årsåldern. Sedan dess har de spelat i olika band på var sitt håll med ett undantag. För några år sedan hade Thomas en sångtrio som Mikael hoppade in i under en tid. – Men det sprack så småningom. Vi hade olika idéer om hur det skulle låta musikaliskt. Mikael startade Hoola Bandoola och Thomas fortsatte på egen hand. – Jag tror att det var bra att vi gick våra egna vägar. Hade vi fortsatt att spela tillsammans hade vi fått kompromissa allt för mycket och jag hade antagligen dominerat. Thomas hade aldrig kommit loss som han gjorde nu. Vi har båda fått klarare konturer på det här viset. Beatles och Dylan är de musiker som från början mest inspirerat bröderna. – Fast nu har man tappat respekten för idolerna. Numera plockar man idéer och inspiration från en massa olika håll. Inte glömma budskapet Trots att musik är brödernas stora intresse är det ingen av dem som ägnar sig åt det på heltid. Thomas läser drama, teater och film i Lund. Och Mikael, som är färdig fil kand, jobbar två dagar i veckan som invandrarlärare fast han numera skulle kunna leva enbart på musiken. Det är väldigt viktigt att man har en annan sysselsättning vid sidan om spelandet så att man inte snöar in och plötsligt sitter där som nån sorts etablerad popmusiker på heltid. Det är farligt att göra sin värld alltför snäv. Inom mitt lärarjobb träffar jag människor som inte vet något annat än att jag är deras lärare. Inte musik på heltid De vill aldrig framstå som enbart nöjesartister som bara spelar för spelandets egen skull. Det måste hela tiden finnas en linje i det man gör. Det viktigaste är att man inte försoffas och blir någon jävla popidol och glömmer sitt budskap, säger Mikael med eftertryck. Planerna är för Mikael och Hoola Bandoolas del en ny LP som ska spelas in under sommaren. Thomas fortsätter på egen hand och sjunger på olika ställen runt om i Skåne. Eftersom han just kommit ut med sin LP är det ingen ny aktuell för tillfället. Så småningom hoppas han dock kunna göra flera. Vi har också diffusa planer på att göra något tillsammans igen. Det vore kul att utnyttja den spännvidd som vi har nu, säger Mikael. Bröderna Wiehe på samma skiva, dags för en geniförklaring? - Geniförklaringar är nog det som vi är mest rädda för. Allt som görs för att beskriva oss som speciellt särpräglade och begåvade är vi helt emot. - Vi är inga genier. Vi är inte unika. Vi är helt vanliga killar som gillar att spela och vill få andra människor att känna samma glädje i musiken och samtidigt få dem att lyssna på våra texter och börja tänka efter vad vi säger där och på det viset påverkas till att hjälpa till att förändra samhället.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
