Konstens uppgift

Konstens uppgift

Pop-debatt i Clarté nr 6-7 1973

Vi lever i en materiell omgivning. Denna omgivning förändras ständigt genom nya naturvetenskapliga upptäckter och deras omsättande i praktiken.
Den materiella omgivningen bestämmer ramarna för de förhärskande idéerna, de psykologiska variationerna, och de dominerande uttrycken för känslolivet. Den materiella omgivningen bestämmer också förhållandet och sambandet mellan olika idéer, psykologiska tillstånd och känslor. (Naturligtvist finns det också en påverkan i omvänd riktning så, att idéer, psykologiska tillstånd och känslor påverkar den materiella omgivningen men i så fall på det sättet att den materiella omgivningen är hönan och idéer, psykologiska tillstånd och känslor är äggen.)
När den materiella omgivningen förändras, förändras idéerna, de psykologiska tillstånden och känslorna och förhållandet mellan dessa.
Konstens uppgift är att beskriva den materiella omgivningen och de idéer, psykologiska tillstånd och känslor som den materiella omgivningen ger upphov till. Om vi kallar detta för verkligheten ska konsten alltså beskriva verkligheten och samband i denna verklighet.

Konstnären

En konstnär är en person som ägnar sig åt att analysera verkligheten och som i sina produkter visar upp resultaten av denna, ständigt pågående analys.
Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle. I det kapitalistiska samhället domineras den materiella omgivningen och dess ideologiska överbyggnad (idéerna) av ett litet fåtal, som utnyttjar det stora flertalet för att dölja detta förhållande. Eftersom konstnärens uppgift är att analysera verkligheten och att visa upp de verkliga förhållandena, kommer han/hon att stå i en objektiv motsättning till den härskande klassen.
Förmågan att analysera verkligheten, och sambanden i denna – men framför allt förmågan att lättfattligt och slagkraftigt kunna uttrycka vad man sett – kräver utbildning och erfarenhet. Jag tror att man inom konstnärliga yrken liksom inom andra hantverk måste behärska form och teknik för att kunna uttrycka vad man vill ha fram. Men jag anser inte att en individs färdigheter inom ett visst område ger honom eller henne rätt att nervärdera människor, som är mindre skickliga inom just det området, särskilt som möjligheterna till utbildning och erfarenhet till så stor del bestäms av individens sociala miljö. En skicklig glasblåsare är, lika lite som en skicklig musiker, en ”bättre människa”. Låt oss alla ställa våra speciella färdigheter i folkets tjänst!

Den konstnärliga produkten

En konstnärlig produkt (”konstverk”) strävar efter att avslöja något om den verklighet vi lever i antingen genom att peka på förhållanden eller samband som tidigare var okända eller genom att ställa gamla förhållanden eller begrepp i en ny belysning.
Det konstnärliga alstret kommer, genom att det visar verkligheten som den är, i motsats till hur den framställs av den härskande klassen, att stimulera önskan om förbättring och kampen för förändring.
Det finns naturligtvis också en massa bild-, text-, eller musikaliska produkter som inte uppfyller de här kraven: filmer och tavlor som visar en förljugen verklighet, böcker och tidningar som handlar om oväsentliga problem och därmed avleder människors uppmärksamhet från de viktiga frågorna och musik som bara söver ner åhöraren. Jag vet inte om man ska kalla detta dålig konst eller om man inte ska kalla det konst alls. Mer eller mindre medvetet ställer sig i alla fall dessa yrkesutövare på den härskande klassens sida och måste alltså bekämpas eller omvändas.

Bedömning av konstnärliga produkter

En konstnärlig produkt bedöms olika av olika klasser. Bedömningen bestäms av individens politiska uppfattning och av hans eller hennes grad av medvetenhet.
En konstnärlig produkt kan bedömas efter de estetiska värderingar, som av tradition är förhärskande. Eftersom den härskande klassen genom sin dominans över de materiella förhållandena också dominerar de rådande idéerna, och därmed ”smaken”, blir de traditionella värderingarna ofta lika med den härskande klassens värderingar.
En konstnärlig produkt kan bedömas ekonomiskt. I ett kapitalistiskt samhälle styrs också den konstnärliga marknaden av lagen om tillgång och efterfrågan. (Man ”investerar” i en Picasso.)
Det kapitalistiska samhället strävar efter att skapa konstlade behov för att på så vis öka konsumtionen. Också inom konsten strävar man efter att skapa konstlade behov hos publiken, genom att t.ex. matcha fram diverse mediokra popband eller halvdåliga filmer, för att på det sättet öka sina vinster.
Ett konstnärligt alster kan bedömas efter sin funktion. Det kan mer eller mindre klart visa fram de verkliga förhållandena, mer eller mindre effektivt stimulera önskan om förbättring eller mer eller mindre tydligt uppmuntra till kamp för förändring. En konstnärlig produkt kan i en klass verka skrämmande medan den i en annan klass kan verka eggande. En konstnärlig produkt kan fungera olika hos individer med olika grad av politiskt medvetande. (En bok, en film eller en sång som av en person med hög medvetandenivå uppfattas som oväsentlig eller banal, kan för en människa med lägre grad av medvetande öppna nya perspektiv.)

Musikens funktion

Musik skapas i ett visst samhälle vid en viss tidpunkt och alltså i en viss politisk situation. Musik kan också användas i en särskild politisk situation. Trots detta är musik i sig opolitisk. Några exempel:
Musik kan fungera som avkoppling efter en lång arbetsdag. Men denna avkoppling kan komma både fabriksarbetaren och bankdirektören till godo.
Musik kan ge en skönhetsupplevelse. Skönhetsupplevelsen kan stimulera en önskan om förändring men den kan också fungera som en flykt från verkligheten.
Musik kan verka eggande och uppmuntrande – både på Röda armén och SS-trupper.
Musik kan fungera som arbetssånger men den kan inte påverka vilket arbetet, som utförs.
Musik kan skapa en känsla av samhörighet mellan musikanter som spelar, mellan åhörare som lyssnar eller dansar eller mellan musikanter och åhörare. Men denna känsla av samhörighet kan också fungera korporativistiskt, om den beslöjar objektiva motsättningar mellan de deltagande.
Musik kan, genom den roll den tidigare spelat i speciella samanhang, fungera som symbol. Ta t.ex. katalansk folkmusik eller Stars and Stripes.
Eftersom musiken i sig alltså bara kan fungera på ett allmänt känslomässigt plan, kommer texten att få en avgörande betydelse för hur musiken fungerar politiskt.

Textens funktion

För sångtexter, liksom för andra konstnärliga alster, gäller, att de ska beskriva verkligheten. Men verkligheten är mångfasetterad och texterna kommer alltså att kunna handla om en mängd olika saker. Jag tror emellertid att varje ärlig och genomträngande beskrivning av vilken del av verkligheten som helst, kommer att få en progressiv verkan. Några exempel:
Texten kan handla om personliga bekymmer eller problem. Detta behöver inte vara individualism eller navelskåderi! För det första är s.k. individuella problem ofta gemensamma för många människor och genom att öppet redovisa dem, hjälper man människor ur den känsla av isolering och hopplöshet, som gör dem till värnlösa offer för den kapitalistiska exploateringen.
För det andra speglar de individuella problemen det samhälle i vilket de uppstår. Genom att ta upp dem, kan man också peka på deras orsaker i det kapitalistiska samhället och därmed medverka till att förutsättningar för att de på nytt ska uppstå elimineras i det socialistiska samhället vi strävar efter.
Texten kan handla om, och i bästa fall förmedla, en känsla av lycka. Stunderna av lycka sporrar till fortsatt kamp.
Texten kan handla om kärlek och samhörighet mellan människor.
Texten kan handla om att avslöja det existerande samhället. Här liksom i övriga fall, är textens kvalitet (effektivitet) naturligtvist beroende av författarens kunnande och erfarenhet och av hans/hennes grad av politisk medvetenhet: att t.ex. beskriva kapitalisterna som feta är att fördunkla i stället för att förtydliga. För det första är alla kapitalisterna inte feta, för det andra är inte alla som är korpulenta, kapitalister.
Texten kan handla om målet, det kommande socialistiska samhället. Men man få vara på sin vakt mot att förväxla vad som är med vad som ska komma. Att t.ex. beskriva socialisterna idag som män och kvinnor av stål med viljor av järn, är en förfalskning av verkligheten. Hur ska människor uppvuxna i ett sånt neurotiskt samhälle som vårt kunna vara perfekta? Låt oss inte byta ut en schablonbild av människan mot en annan. Låt oss ”erkänna svårigheterna, analysera och bekämpa dem”.

Musik/text kan alltså fungera progressivt på många sätt. Bästa sättet är att ta reda på om den verkligen gör det är att ständigt vara öppen för kritik, både från medmusikanter och från publiken. Men jag tror inte att en kritik som strävar efter att utnämna en av musikens funktioner till det enda riktiga, eller absolut bästa, är fruktbar. Varje musik eller musikalisk funktion som på något sätt medverkar till att bryta ner det kapitalistiska samhället och underlättar eller stöder kampen för ett socialistiskt samhälle bör stödjas! Det finns många sätt att vara bra!
Till sist: Jag har här bara talat om ett medvetet yrkesmässigt användande av musiken/texten. Ibland är det emellertid trots allt viktigare att man spelar och sjunget tillsammans än att man spelar bra eller sjunger rent. Verklig, jämställd gemenskap är viktigt!

Mikael Wiehe i Pop-debatt i Clarté nr 6-7 1973